Marknad i Otavalo

Japp, nu har man tagit på sig spenderbyxorna och gått på marknad med HUR mycket som helst! Massor av deras alpacka, sjalar, ponschos, byxor, smycken, mat - you name it! I en otrolig mängd och så billigt... Har väl gjort av med så där 80 dollar idag, dvs närmare 600 kronor, har fått tag på min machete plus massor av mjuka ulliga, gosiga saker som jag gillar. Me like!




Marknad

Här ska säljas!

Människorna här är korta, en del är extremt korta, många är vackra och en hel del verkar utfattiga. Att se en gammal man som sitter på marken, med trasiga smutsiga kläder, ena benet borta, ena ögat förstört - det gör inte mig så glad. Vi åt lunch på en kineskrog, och ungefär hälften av maten blev kvar. Vi bad om "doggy bag" och petade ner maten och kunde sedan ge bort till dem som såg ut att behöva det. Förresten anser jag att vanan att ta med sig mat som blir över, som är helt naturligt i både USA och Australien - det är en vana att ta efter. Varför bara kasta bort när det är riktigt käk?

Den här mannen stod och sov

Gubbarnas ljugarbänk?

Vardagsbilder

Mera bilder från vardagen för volontärerna, först en bild av det så kallade vardagsrummet. Obekvämt, en hård bänk eller några gamla slitna stolar, förutom hängmattan då förstås. Em lampa i taket, det är standard i det här landet, man får vara glad om man hittar fungerande vägguttag. Sänglampor verkar inte vara uppfunnet ännu. Strömmen är dessutom inte fullt pålitlig på landsbygden, den försvann både på onsdag och torsdag kväll. Men pannlampan är ju med!


Vardagsrummet i volontärhuset

  Till vänster står Marcelo, till höger Walter, båda är anställda på La Hesperia. Här har de hamnat i en ovanlig position, i köket! Annars brukar de vara ute och jobba, men vi hade ju finfrämmande ett tag, så det var liksom lite extra då. Walter är vår arbetsledare, han delar ut de olika jobben och förklarar vad vi ska göra.


Marcelo och Walter i köket - hoppsan!

 Utomhuskök också, här är det Noah och Wendy som tar hand om disken. När vi diskar är det rinnande vatten - ouppvärmt - som vi använder, plus en svamp som  man kör ner i ett fast diskmedel och sedan svabbar man runt så det ser rent ut. Men allt dricksvatten kokas!


Här diskar vi efter maten

  Ja, så var det ju mulan då, här traskar hon nerför backen. Den här veckan har det varit så mycket mjölk att vi har fått komplettera med en åsna också. Vet inte varför, men från 70 liter till 114 över en helg, det måste ha kommit till flera kor. Jag funderade över var och hur de kylde och förvarade kvällsmjölkningens produkt. Det enkla svaret var - de mjölkar bara på morgonen. En ´gång per dag alltså. De hade provat att mjölka morgon och kväll, men det bar sig inte.



Mulan med mjölken

La Hesperia

Japp, nu har jag äntligen tillgång till nätet och min egen dator, så nu passar jag på att ladda in en del. Har gett upp det där med det mobila bredbandet, jag har för dålig kompetens för att fixa det tror jag:( Det är nog det som varit mest stressande hittills, att inte kunna använda nätet så mycket som jag skulle vilja.) Men det är någon mening med det också!

Så här ser min sovplats ut, betonggolv, tjock madrass i sängen, myggnätet som jag köpte hemma på Intersport behövs faktiskt inte! Delar rum med Lonneke, hon är 18 o kommer från Brisbane, Australien. Hon ska vara volontär i 5 månader och sedan dra ut och resa i landet.

Utsikt från vår sida av huset, inte så pjåkigt att titta ut på morgonen, eller hur? Fast ärligt talat är inte alla dagar så här soliga. Det är faktiskt regnperiod nu.

Här sitter Noah från USA och spelar på sin ukulele, Lonneke bredvid.

Jaha, varför ska man ha väggar runt badrummet när det alltid är samma temperatur? Ganska festligt att de har kaklat i ett så pass fattigt land, men de behöver inte en massa fuktspärrar och isolering och tjafs.

Ja, det var några interiörer från volontärhuset på La Hesperia. Man kan ju också fundera över hur pass lite vi behöver för att leva, vi går mest i samma smutsiga kläder och kippande gummistövlar. Lyx är att kunna duscha varmt och få känna sig riktigt ren.

Cotopaxi - världens högsta aktiva vulkan

Ett vackert berg, vi såg det först på avstånd från Secret Garden nr 2, ett hostel i närheten av Cotopaxi. Dit kom vi med en transport som tog ca 2 timmar och kostade 5 dollar per person, ca 35 kronor alltså. På lördagen skulle jag gå Waterfall hike med en guide, men han var sen och det började åska så jag satt i ett härligt soffhörn och bara läste. In kom andra backpackers som varit ute och vandrat, plus ställets fyra hundar, två dalmatiner och två taxar.

Alla hundarna var trötta och tog självklart för sig av de mjuka sofforna, var det upptaget såg de till att antingen baxa sig in eller helt enkelt sätta sig i någons knä. Sedan låg de där, blev klappade och bidrog till den avslappnade stämningen. 3.500 m ö h innebar att det faktiskt var ganska svalt och det var riktiga fönster och dörrar, plus en öppen spis som stod för värme och mer trivsel.
Om de hade Internet? Nej, de hade nyligen fått elström. Vi sov i en liten stuga som rymde 8 bäddar i våningssängar, med tjocka filtar och rejäla madrasser. På morgonen var det klart och vi kunde se det vackra berget Cotopaxi. Efter frukost in i en jeep, och då menar jag verkligen jeep, mer traktor än bil och så skumpade vi iväg mot berget. En bra stund senare, minst 1,5 timma, parkerade guiden och vi gick mot en stuga en bit upp.
Svart lavasand blandad med vit snö, brant uppför, vi traskade på men snabbt upptäckte jag att det var riktigt jobbigt. Sejal och jag stannade och vilade, de andra fortsatte som små bergsgetter. Jag räknade stegen, kom till 50 myrsteg, sedan vila. Benen fungerade bra, huvudet var ganska yrt och pumpen - den fick jobba! Trots att vi gick så sakta var jag nära maxpuls gång på gång. Sejal vände ned när hon hade 100-150 meter kvar, hennes huvud värkte för mycket. Jag tog mig upp och inser att jag har slagit personligt höjdrekord, 4.810 möh!

Uppe i stugan fick vi varm choklad, några fortsatte ca 50 meter till uppför, men nu hade dimman/molnen rullat in, så de såg ingenting. Det tog mig ca 1 timme att klättra upp, nerför gick det på 10 minuter. Jag var inte van vid den höga höjden, och kanske det låga blodtrycket påverkar också?

Avocado i huvudet?

Fortfarande ingen ordning med Internet, hoppas pa losning till helgen...

Nej, vi fick inte nagon avocado i huvudet nar vi rensade ogras under det gigantiska avocadotradet, men det dunsade ganska bra under tiden. Samlade i alla fall ihop dem och bar in till koket, hoppas de mognar snart och att vi far ata upp dem. Mums!

Idag har vi haft hart, hart arbete! Hela formiddagen fran 8.30 till 12 med machete. Vi lekte betesrojare, men det var valdigt mycket buskar och hogt, tjockt gras. En rojsag (som mest kranglade) fem volontarer och tva ecuadorianer med machete gav resultat. Bade i form av mycket som blev rojt och i trotthet i svingarmen och framforallt ryggen.

Lite lugnare pa eftermiddagen da vi planterade tangere fron i sma plastpasar. Tangere foundation ar den stiftelse som driver La Hesperia, och tangere ar ett trad med stooora fron! Ska forsoka fa klarhet i vad det kan heta pa svenska.

Far lara mig nytt vardefullt vetande om Australien och USA, deras skolsystem, fula ord, korkort mm av de andra volontarerna.

Alexandra som driver La Hesperia berattde om hur unga flickor har alldeles for snabbt blir gravida. Hon har en 13 arig barnflicka, och Alexandra har haft stranga samtal med Walter och Marcelo om att de absolut inte far rora henne!

Nice weekend!

Har varit ute med mina unga kamrater, 18-22 ar de och lekt backpacker, riktigt trevligt! Ska beratta mer om det nar jag kan anvanda min egen dator, trodde jag skulle kunna losa det ikvall men sa enkelt var det inte! Lite irriterande att inte kunna kommunicera sa mycket jag vill men det ar nog en mening med det ocksa! Ni far ha overseende med att jag inte klarar att svara som jag skulle vilja. Inte ens mobiltelefonen funkar har, den pastar att det inte finns signal. Morr...

Jo, det ar inte 90% luftfuktighet hela tiden, ratt vad det ar lyser solen och da torkar kladerna snabbt! Idag har det inte regnat pa hela dagen, och nu ar kl 17.30 lokal tid. Har stadat i tradbarnkammaren idag pa formiddagen och skordat apelsiner pa eftermiddagen. Det ar ingen barnlek, en fick klattra upp i tradet for att na, och med en lang stang med en liten korg langst ut forsoka kroka fast frukten och dra ned den. De sitter ganska hart! Sejal fran Nottingham skulle ta sig ned fran det fuktiga tradet och kom ned lite val snabbt, det gick bra sa hon skrapade sig bara lite. Och vi hoppas pa farskpressad apelsinjuice till frukost.

Ca 20 grader har nu pa eftermiddagen, jag hor att ni ocksa har ungefar detsamma - fast det var visst nagot annat tecken fore tror jag. Lev val i kylan, drick lite glogg for mig ocksa!

Galet i Quito

Fredag kvàll i Quito, vi ungdomar gick och tog en pizza till middag och strosade sedan tillbaka mot vàrt hostel. Fyrverkerier! Vi knatade givetvis till torget dàr ett sprakande fyrverkeri gavs, fortsatt firande av Ecuador, nationaldag eller vad det nu àr. Stor scen med band som spelade hyllning till landet. Men ocksà ett antal mànniskor med facklor och nàgra banderoller. En motdemonstration, alla àr tydligen inte lika överens om landets förtäfflighet.

Vi tittar och lyssnar men drar oss undan när en hel radda poliser tâgar in med bestämda kliv. De gàr rakt mot demonstranterna. Vi hàller oss pà sidan, men Martin och Isabelle upptäcker nàgot udda pà scenen. Det är presidenten som sjunger med bandet!
Waow, han ser verkligen ut att trivas i rampljuset, med kavaj och en halsduk slängd runt halsen lagom slarvigt. Vi funderar över om nàgon av vàra statsöverhuvuden skulle kunna göra detsamma... Angela Merkel, kanske

Vi gàr vidare och hamnar pà nästa torg, nästa scen, d¨r en dansförestàllning ges. En man i övre medelàldern dansar framför oss och försoker bjuda upp Isabelle, 22 ar, blond, söt - men hon är inte intresserad. Han försöker dà övertyga Sejal, han har vänner som kan lära oss dansa. Nja, han fàr dansa vidare ensam.

Quito är annorlunda, trafiken galen, vackra hus runt stora torget där presidenten har sitt residens, riktigt vackra gamla hus, annars grà slitna hus.
Vârt hostel - en port att bli insläppt genom, vindlande trappor, smala och branta, receptionen högst upp d¨r ocksà bar o restaurang finns. öppet ut givetvis, med utsikt över staden.

Màste upplevas!