Hemma - på riktigt!

Efter en lång hemresa har jag nu landat på riktigt hemma i det egna huset i Nävertjäl. Visst är det roligt att vara borta, det är spännande och utvecklande - jag har lärt mig massor både om omvärlden och i mitt inre - men det är mycket härligt att vara hemma, riktigt hemma.

Här finns verkligen tryggheten, här finns ett otroligt bekvämt liv och mina nära och kära. Familjen, vänner, grannar som betyder så mycket för mig. Sista flygresan gick sakta - som jag upplevde det, ju närmare Arlanda jag kom desto långsammare gick tiden. Tid kan upplevas väldigt olika, ibland går den så snabbt och ibland segar sig klockan fram. Medan jag satt där i flygstolen satt jag och tänkte på människor som är betydelsefulla för mig, och jag såg tydligt hur otroligt rik jag är. Att ha personer att tycka om är en stor källa till glädje!

Att komma hem och kunna mata in smutsiga kläder i tvättmaskinen, i med tvättmedel och trycka på knappen - vilken lyx! I Ecuador var det ju handtvätt i kallt vatten som gällde, att stå och skrubba med en borste, inget slöseri med varmvatten där inte. Vi tvättade på samma sätt som de andra i lokalbefolkningen gör.

Att komma hem och kunna ställa sig i duschen och bara välja hur varmt vatten jag vill ha - det är väldigt härligt. Något som jag vanligen tar för självklart, precis som att ha tillgång till Internet och att kunna ringa vem jag vill när det passar.Att få bestämma vilken mat jag ska äta och när jag vill ta en kopp kaffe - vardagliga saker som jag uppskattar nu.

Det finns massor att glädjas åt, och det gör jag nu när jag är hemma - på riktigt!

Vad är trygghet?

Sitter på flygplatsen i Bogota, har just blivit muddrad av deras grönklädda poliser för att få komma in i gaten. Hm, känns väl sådär. Blev godkänd i alla fall, måste vara min ärliga uppsyn, eller att jag är svensk och medelålders tant?

En sån här resa ger anledning att reflektera, och en sak som har slagit mig är det där med tryggheten, att komma tillbaka till La Hesperia har verkligen varit att komma hem efter olika utflykter. Varje resa var mer eller mindre en anspänning, så mycket nytt och okänt varje gång. The Secret Garden i Cotopaxi var också något som kändes tryggt. Avskildheten, rutiner plus att folk pratar engelska känns som viktiga faktorer.

Sitta i en taxi och vara på väg hem känns också tryggt - trots trafiken!

Så här ser det ut hela tiden - trots heldragna streck!

Att komma till flygplatsen som är ren och där fler gringos rör sig känns också tryggt. Falsk trygghet det också, kanske?

Nå, det hände ju en del under tiden jag var i Ecuador. Lonneke, min rumskamrat, lade sin ryggsäck på hatthyllan på väg till Otavalo - sedan var den borta. Med ALLA hennes värdesaker; telefon, pass, pengar, kreditkort.... Hon fick ägna en stund åt att ringa och spärra kort, hitta till polisen och anmäla det hela - men hon tog det med gott mod.

Ett trevligt par från Oklahoma som vi pratade med i Canoa hade promenerat helt ensamma på stranden när några grabbar hoppat fram - "robbed by gunpoint" - som de uttryckte det. De blev skitskraja, såklart, men när vi pratade om det var de enbart glada över att vara i livet.

Dags att gå ombord, Barcelona nästa!

Nyårsfirande

Annorlunda tradition

Ja, så passar jag på att starta min hemresa på självaste nyårsafton, jag traskar ned för berget strax före 6 på morgonen och vet att om allt går planenligt ska jag landa på Arlanda 36 timmar senare. Jag börjar med att ta en delad taxi direkt till flygplatsen i Quito, vilket innebär att jag ser betydligt mer av landskapet än genom de bussfönster jag tidigare försökt speja. Vi passerar några mindre vattenfall, de är inte stora men de är vad de heter: vattnet faller handlöst rätt ned!

Jag börjar fundera över om Ecuadorianerna har körkort, och hur det i så fall går till att få dem - de kör som flåbusar!

Delad taxi innebär att jag har sällskap, som dessutom pratar lite engelska! Perfekt, så får jag veta mer om hur de firar nyår. Ser ju att bilarna kör omkring med dockor, ofta fastspända på fronten, ibland på taket och undrar varför. Jo, man gör de där dockorna, ofta avbildar man en vän som på det viser får lycka det kommande året. Samtidigt symboliserar de det gamla året, för vid tolvslaget eldar man upp dem.

I Quito ordnas det tydligen riktigt stora brasor, om det är av alla dockor eller något annat material förstår jag inte, men tydligen är det spektakulärt.

En annan tradition är att äta tolv vindruvor för att bringa lycka till det kommande året. Något de inte berättar om är seden att klä ut sig så snyggt som herrarna på bilden gjort. De stoppar upp med sig med rejäla kuddar både fram och bak, skämtar och spexar och tigger lite pengar till okänt ändamål.

Har landat i Bogota och har bara ca 24 timmar kvar - till Arlanda alltså. Ciao!

Språk



Planering av veckans jobb

 Ja, som sagt, för 37 år sedan (kan det vara så länge?!) läste jag spanska, första året på gymnasiet. Jag var inte överdrivet engagerad så det fastnade väl inte alltför mycket. Men det finns kanske någonting kvar längt därinne i hjärnvindlingarnas djupa avkrokar?

Första veckan här hajade jag absolut ingenting, inte andra veckan heller mer än att kunna börja hälsa. Säga tack och "de nada" - ungefär "det var inget" när någon tackar dig.

Helgen i Otavalo gav god träning på alla räkneorden, och att hålla på att köpslå gav möjlighet att öva, öva - även om det bara är på små, små bitar i hela det stora språket.

De första två veckorna kunde jag åka smålskjuts på de volontärer som varit här längre och hade mer spanska i sig, men de hade också vänligheten att översätta en del. Sedan åkte de hem, och då blev det mer att försöka klara sig själv, försöka använda de få ord jag kunde och bygga på lite eftersom. Det som är roligt är att inse att det är fullt möjligt att det går att lära sig, (pyttelite och långsamt, men det går!) och visst skulle det vara bra att ha en liten grund - men sedan gäller det mest att kasta sig ut.

Men - att inte vara hemma i språket är helt klart hämmande! Även engelskan kändes väldigt ovan i början, och svårt att komma in i en befintlig grupp och försöka skämta och vara social. Jag uppfattades säkert som både tråkig och asocial - det var så mycket enklare att dra sig tillbaka och backa hem.

Människor vi möter är ju glada över att vi försöker använda deras eget språk, så de hjälper gärna till. Vissa pratar fort, och då blir det jättesvårt, men kan de sakta ned och hjälpa till med kroppsspråket kan det gå hyfsat.

Jag testar på vår arbetsledare Walter, har ju lärt mig att skilja på kock och gris, det förklarade han riktigt bra. Tydligen finns det rätt många ord för gris, och "cochino" är ett av dem - "cocinera" är däremot kock, eller rättare sagt kocka. Jag gav honom anledning att skratta när jag sa fel...

Oss ropar han på så här: "Vamos, chicas!" - "Kom nu tjejer!" säger man chicos är det grabbar. Spanska är egentligen ett rätt logiskt språk, och mycket mindre krångligheter än ex vis franskan.

Men mest har jag tränat engelska, det är där vi möts alla volontärer och backpackers. De flesta kommer ifrån engelsktalande länder, men även tyskar, fransmän, österrikare, litauer - vi pratar engelska med varandra. Helt klart blir jag tryggare med engelskan ju mer jag pratar, och även där får jag hjälp med ord jag inte kan.

Arbetsuppgifter sista veckan

Nyplanterad kaffebuske

Vi har planterat kaffe, och de buskarna kommer att växa ca 18 månader innan det är dags för första skörd. Sedan producerar de i ca 7 år, då man kan kapa ned dem och de börjar växa på nytt. Tyvärr har La Hesperia slut på årets skörd, annars skulle jag köpt hem en del av de ekologiska bönorna.

Jag har varit mjölkbud ett par förmiddagar, ganska lättsam uppgift att schasa mulan och åsnan nerför berget, vänta in mjölkbilen och sedan schasa dem uppför. Det är lite svettigt, men det krävs inte mycket för att bli svettig med den luftfuktighet vi har här. Med tanke på hur mycket jag svettas drickar jag väldigt lite vatten, så mycket kommer nog utifrån.

Vi har satt tangaréfrön i plastpåsar, påfrestande för ryggen för då sitter vi på en stock och gräver jord och fyller påsar direkt från marken. I alla fall när ryggen har uppnått den aktningsvärda åldern av 53 år, verkar mycket lättare för den yngre generationen.

Har också städat "stallet" - det är en mjölkgrop med en mjölkmaskin - och tagit bort allt kobajs efter morgonmjölkningen. Planterat några nya palmer i allén, det måste man nog fylla på med lite eftersom då de trillar ned efter några år. Ogräsrensning i trädgården har vi också hunnit med.

Sista veckan har alltså innehållit ganska lätta arbetsuppgifter, och det är dags att börja packa ihop för hemresan. Intressant och lärorikt, definitivt något jag kan rekommendera till alla som känner sig hågade!

Djurlivet i Ecuador

Ecuador har en otrolig artikedom, både vad gäller växter och djur. Det är så många olika sorters träd att det inte är lönt att försöka lära sig vad de heter.

Alexandra berättar om djuren som finns i våra omgivningar, och visar små ormar som ligger i glasburkar med sprit. De allra flesta är helt ofarliga för oss, det är egentligen bara en art och den dödar de när de ser. Annars finns de där och gör sin uppgift. Vi har alltid stövlar och långbyxor när vi jobbar, men vi ser inte mycket av ormarna.

En av de sista dagarna ringlar en vacker orm över vägen framför fötterna när vi går från maten till volontärhuset. Den är ca 60 cm lång, grön, glänsande, smärt och den snabbar sig in i tryggheten i det tjocka gräset.

En annan dag ser jag något som jag först tror är en fågel, för det stämmer bra med en normal svalas storlek. Men den flyger så underligt, och jag upptäcker att det är en fjäril. Intensivt lysande, nästan neonaktig, ljust blå och den fladdrar fram samma väg som jag går så jag får chans att verkligen beskåda den. Kameran var såklart inte med, men jag hade inte lyckats fånga den i alla fall, utan jag passar på att njuta.

Fåglar finns också i mängder, färgglada, små och stora, rovfåglar som seglar högt upp och spanar, kolibrier som inte är en sort utan det finns många arter av kolibrier, från pyttesmå till litet större.

Fladdermöss finns också i många varianter, tre av dem är vampyrer. De ger sig på däggdjur, och de skjuter in dels något slags smärtstillande, dels ett ämne som gör att blodet inte koagulerar. De kan komma tilbaka varje natt och ta för sig av förrådet, om ingen upptäcker det och kan stoppa blodflödet. Korna och hästarna här råkar ut för sådana bett emellanåt.

Insekter då? Ja, jag hade med mig myggnät och hängde runt sängen, men tog ner det efter ett par veckor eftersom det inte behövdes. Hade med mig myggmedel och använde det när vi var vid kusten, men där fick jag en herrans massa myggbett som kliade! Alexandra påstår att det är ovanligt lite myggor i år för att det är så kallt, volontärerna brukar vara sönderbitna runt anklarna av det de kallar "blackflies". Något som liknar våra "knott" som jag förstår det.

Annandag jul

Annandagen regnade det hela förmiddagen, och jag satt ute under tak med trevliga människor och softade och pratade. Clarine, min nya tyska kompis, 48 år som reser ensam i Sydamerika i 4 månader behövde komma till torrare klimat pga sin reumatism, så hon kollade flygresor och priser. Mestadels är det ju unga man möter så här, mellan 18 och 30, så det var extra roligt att träffa en i princip jämnårig. Vi har lite mer att prata om, andra erfarenheter att dela.

Vid 13 tiden slutade det regna, och då var det att gå antingen barfota eller i gummistövlar, så lerigt blir det på gatorna. Men det känns lite häftigt när geggan mellan tårna är alldeles varm!

Vi nåddes av ett rykte om att alla bussar var fulla och att det inte fanns plats förrän på onsdag. Sanningen var att det är ett bussbolag, där en av bussarna råkade ut för en allvarlig olycka och att de har ställt in alla turer till på onsdag. De körde mer regionalt, låmgfärdsbussar, och vi använder de lokala bussarna, så förhoppningsvis ska vi kunna ta oss tillbaka till La Hesperia som planerat. Jag hann bli lite orolig i alla fall, för jag har inte tillräckligt med kontanter för att tillbringa mer tid här, och bankomat finns inte i Canoa.

Det här blir sista inlägget på ett tag, kommer inte att ha tillgång till Internet resten av veckan. Nyårsafton blir resdag; från La Hesperia till Quito, flyg till Bogota, vänta några timmar, flyg till Barcelona under natten, vänta sex timmar, flyg till Arlanda och landa 1 jan 23.15. Om allt går som det ska, vill säga!