I natt var jag i Kalmar, höll på att flytta in i ett studentrum och allt var kaos. De få klädesplagg jag hade var helt fel, tunna genomskinliga blusar, jag hittade ingenting, det var fullt med spindelnät i köket och jag delade rum med flera andra... Jobbigt, jobbigt. Men jag förstår ju varför, när huvudet håller på att ställa in sig på att komma ensam till en annan kontinent och försöka skapa en vardag där.
Oro för att tappa något väsentligt - passet till exempel - missa en anslutning eller bli lurad när jag kommit till Quito. Kommer jag att ha med mig allt jag behöver, kommer jag att glömma nåt väsentligt, hur blir det egentligen? Då är det enkelt att förstå varför jag i drömmen hamnar i ett sjabbigt studentrum i Kalmar utan kläder. Jag har resfeber, så är det. Bara att konstatera och acceptera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar