Språk



Planering av veckans jobb

 Ja, som sagt, för 37 år sedan (kan det vara så länge?!) läste jag spanska, första året på gymnasiet. Jag var inte överdrivet engagerad så det fastnade väl inte alltför mycket. Men det finns kanske någonting kvar längt därinne i hjärnvindlingarnas djupa avkrokar?

Första veckan här hajade jag absolut ingenting, inte andra veckan heller mer än att kunna börja hälsa. Säga tack och "de nada" - ungefär "det var inget" när någon tackar dig.

Helgen i Otavalo gav god träning på alla räkneorden, och att hålla på att köpslå gav möjlighet att öva, öva - även om det bara är på små, små bitar i hela det stora språket.

De första två veckorna kunde jag åka smålskjuts på de volontärer som varit här längre och hade mer spanska i sig, men de hade också vänligheten att översätta en del. Sedan åkte de hem, och då blev det mer att försöka klara sig själv, försöka använda de få ord jag kunde och bygga på lite eftersom. Det som är roligt är att inse att det är fullt möjligt att det går att lära sig, (pyttelite och långsamt, men det går!) och visst skulle det vara bra att ha en liten grund - men sedan gäller det mest att kasta sig ut.

Men - att inte vara hemma i språket är helt klart hämmande! Även engelskan kändes väldigt ovan i början, och svårt att komma in i en befintlig grupp och försöka skämta och vara social. Jag uppfattades säkert som både tråkig och asocial - det var så mycket enklare att dra sig tillbaka och backa hem.

Människor vi möter är ju glada över att vi försöker använda deras eget språk, så de hjälper gärna till. Vissa pratar fort, och då blir det jättesvårt, men kan de sakta ned och hjälpa till med kroppsspråket kan det gå hyfsat.

Jag testar på vår arbetsledare Walter, har ju lärt mig att skilja på kock och gris, det förklarade han riktigt bra. Tydligen finns det rätt många ord för gris, och "cochino" är ett av dem - "cocinera" är däremot kock, eller rättare sagt kocka. Jag gav honom anledning att skratta när jag sa fel...

Oss ropar han på så här: "Vamos, chicas!" - "Kom nu tjejer!" säger man chicos är det grabbar. Spanska är egentligen ett rätt logiskt språk, och mycket mindre krångligheter än ex vis franskan.

Men mest har jag tränat engelska, det är där vi möts alla volontärer och backpackers. De flesta kommer ifrån engelsktalande länder, men även tyskar, fransmän, österrikare, litauer - vi pratar engelska med varandra. Helt klart blir jag tryggare med engelskan ju mer jag pratar, och även där får jag hjälp med ord jag inte kan.