Att vara backpacker

Ja, nu är jag ju i första hand volontär, jobbar gratis och betalar till och med för att få glädjen att vara där och svettas. Men vi har rätt så mycket fritid, denna vecka fredag till söndag, och vad gör man då? 

Jo, då lämnar man den trygga, fasta punkten La Hesperia, packar sin ryggsäck och drar iväg åt olika håll. Turistar som backpacker helt enkelt, åker långa bussturer och upptäcker andra platser i landet. Som Cotopaxi förra helgen och Otavalo den här helgen.

Utsikt från vårt hostel

Bilden ovan visar en skymt av staden, nej det är inte så värst vackert. Ganska mycket gråa byggnader, skräpigt, tvätt på tork. Väldigt långt från Extreme home makeover över huvud taget i det här landet.

Hostel skulle jag beskriva som mellanting mellan vandrarhem och hotell, nu är vi tre tjejer som delar rum, det finns dusch (med varmvatten!) och toa "i korridoren", frukost, lakan och handdukar ingår. 10 dollar per säng och natt.

Här kan de en aning engelska, eftersom så många av deras boende är engelsktalande. Amerikaner, holländare, kanadensare - folk som drar omkring med sina ryggsäckar mer eller mindre lång tid. Vi fick sällskap med Sarah från Kanada till middagen, hon pluggar till lärare och har haft ett jobb som engekslärare 5 veckor, nu reser hon ett tag och sedan har hon några månader som lärare igen.

Hon kom till Quito för att söka jobb och då bodde hon hos en familj genom "coachsurfing". Det betyder att man erbjuds att sova i soffan hemma hos folk. Sarah hade haft en väldig tur och fått mat och husrum i 1.5 vecka. Det är viktigt med referenser, betonade hon, det är så det fungerar.

Vid middagsbordet fanns alltså Sarah, Kanada, Sejal, GB, Wendy och Marci från USA, Lonneke, Australien och så jag från Sverige. Vi gjorde lite jämförelser och funderade över att vi vet väldigt mycket om politiken i USA och ingenting om hur det ser ut i Kanada. "Alla andra vet mer om USA än amerikanerna" sa Marci.

Det finns goda möjligheter att möta nya människor, att lära mer om andra länder och deras vanor, att se saker från lite annat perspektiv - och att få tid till reflektion. Men, som vi fått påpekat när vi kommit hit - försök vara open-minded. Att försöka kontrollera och styra allting är omöjligt, ofta gäller det att helt enkelt slappna av och åka med. När det är så lyhört att de som har party på innergården hörs vara inne i rummet är det bara att ta fram öronpropparna. Ja, det fungerar!

Quito by night, utsikt från reception/bar/frukostmatsal