På tisdagen ska vi ut för "Buscar semillas" vilket betyder samla fröer. Efter frukost går vi, Lonneke, Walter och jag, uppför berget längs en stig. Walter, som arbetar som förman/arbetsledare för oss volontärer kan bara något enstaka ord engelska. Han pratar spanska, Lonneke kan lite mer än jag och jag läste spanska ett år på gymnasiet - för 35 år sedan.
Det innebär att det blir sparsamt med prat och instruktioner, vi följer med och ser vad som händer, försöker se hur Walter gör och härmar. Vi har alltså ingen aning om hur långt vi ska gå, men det är ända upp, hela vägen upp på toppen. En stigning från de dryga 1300 möh till över 2000 meter. Det har regnat på morgonen, sedan uppehåll men fuktigt, fuktigt och ca 20 grader. Vi går en dryg timme, gissa om jag är svettig!
Sedan är det dags att samla frön som har ramlat ned på marken, vi krafsar runt bland löven och plockar. För min del tar det en stund att se klart eftersom glasögonen immat igen fullständigt.
Det lackar mot jul, och det enda som lackar här är svetten. Men det där med att svettas, det blir som bara ett annat tillstånd. Jag är inte en som brukar svettas så där väldigt ymnigt, men med hög luftfuktighet och fysiskt krävande uppgifter, ja då droppar det till och med från min näsa. Framförallt på förmiddagarna är det ofta lite tyngre arbete, och när det är dags för lunchpaus och att ta av stövlarna är strumporna genomblöta. Men en klar fördel finns med denna fukt: jag behöver inte ens tänka på att smörja in mig!
På eftermiddagen ska vi så fröerna, vilket innebär att vi sitter med små plastpåsar, fyller dem med jord, i med ett frö och lite jord ovanpå. Sådär håller vi på, det enda som är jobbigt är arbetsställningen. Vi sitter på marken eller på en liten stubbe, och öser upp jord som ligger marken. Min rygg är inte riktigt gjord för det, eller också är jag bara för gammal!
Det innebär att det blir sparsamt med prat och instruktioner, vi följer med och ser vad som händer, försöker se hur Walter gör och härmar. Vi har alltså ingen aning om hur långt vi ska gå, men det är ända upp, hela vägen upp på toppen. En stigning från de dryga 1300 möh till över 2000 meter. Det har regnat på morgonen, sedan uppehåll men fuktigt, fuktigt och ca 20 grader. Vi går en dryg timme, gissa om jag är svettig!
Sedan är det dags att samla frön som har ramlat ned på marken, vi krafsar runt bland löven och plockar. För min del tar det en stund att se klart eftersom glasögonen immat igen fullständigt.
Det lackar mot jul, och det enda som lackar här är svetten. Men det där med att svettas, det blir som bara ett annat tillstånd. Jag är inte en som brukar svettas så där väldigt ymnigt, men med hög luftfuktighet och fysiskt krävande uppgifter, ja då droppar det till och med från min näsa. Framförallt på förmiddagarna är det ofta lite tyngre arbete, och när det är dags för lunchpaus och att ta av stövlarna är strumporna genomblöta. Men en klar fördel finns med denna fukt: jag behöver inte ens tänka på att smörja in mig!
 |
| Guavafrön som ser ut som små musslor, deras höljen och kapseln |
 |
| Tangareträdets frön |
 |
| Kapsel som guavafröna ligger i |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar