Vi har väldigt lite belysning här på La Hesperia, det blir tidigt mörkt så det är inte mycket att göra på kvällarna. Vi äter middag kl 6, diskar undan och går tillbaka till volontärhuset, det är ca 3-400 meter. Då är det lika bra att borsta tänderna, sedan får man roa sig med att läsa, lyssna på musik och skriva. Nu är vi bara två volontärer kvar här, Lonneke och jag, de andra har åkt hem eller vidare. Noah ska resa 20 dagar till, han fortsatte till Peru. Att de bara orkar, ungdomarna!
Det verkar ha regnat rejält under helgen och en palm har fallit omkull. Med det grunda, lilla rotsystemet och den tunga överbyggnaden är det nästan konstigare att så många står kvar. Vi ägnar hela måndagen åt att handgräva ett dike, pust. Visst, det är i princip stenfritt, men desto mer växtlighet. Som vanligt är det en som går först med macheten och rensar, idag är det Lonneke. Jag kommer efter med en rak hacka så jag fixar dikesväggen samt luckrar upp. Sist kommer Walter och gräver upp jorden. Jag är riktigt trött, både i ryggen och högerarmen som får jobba mest.
Att det växer som det gör är både en välsignelse och förbannelse. Allt växer ju så snabbt, nästan så det hörs, oavsett om det är till nytta eller mer att se som ogräs. Det vi gräver upp ur diket är nedfallna löv, grenar, kvistar och det som har blivit matjord. Varför behövs en kompost här, hela alltihopa är som en stor kompost!
![]() |
Palm med litet och grunt rotsystem |
![]() |
Kaffe eller vatten att tvätta sig i? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar