Julfirande i Ecuador

Rudolf är här!

Jovisst firas julen här också, på La Hesperia finns till och med en så här fin ren! Vi åt julmiddag tillsammans med Alexandra (som driver organisationen) och hennes familj samt alla anställda. De är katoliker här, och det plus en annan kultur innebar att det verkade vara självklart att det var Alexandras man, Juan Pablo, som höll välkomsttalet. I detaljer syntes såklart att han inte hade koll på läget, men det var hans roll att vara familjeöverhuvud - och det ifrågasätts inte av någon.

Vi åt empanadas, något som borde varit skinkstek, gult ris, sallad och den där goda kryddmixen de gör. Jag tror de blandar ihop pepparfrukt, lök, tomat, koriander och något syrligt, citron eller lime. Finhackat, både starkt och syrligt, gott helt enkelt!

Sedan tårta och efter det lite rött vin. Kaffe som faktiskt produceras i det här landet dricks däremot väldigt lite. Jag får min dagliga dos till frukost, men sedan inget mer. Jag klarar mig bra med det, men de har ju inte vår "fika-kultur".

Julmiddag, här några av de anställda

Sedan var det dags för julklappsutdelning. Det fanns ett paket var (nej inte till oss volontärer, jag är glad att vi fick vara med!) och Juan Pablo inledde utdelningen. De hade inte rim, utan istället handlade det om "en hemlig vän" där den som skulle vara tomte berättade om den här personens speciella karaktärsdrag. Av det kunde de övriga lista ut vem det gällde, den fick paketet och blev då den som fick berätta om sin "hemliga vän".

Så fortsatte det tills alla hade fått ett paket var. Sedan började de diskutera något som Juan Pablo förklarade: deras egentliga julklapp till personalen är en bussutflykt en dag till kusten då alla får ta med sig sina familjer, och nu försökte de hitta en dag som skulle passa de flesta.

Juan Pablo frågade mig om det var sant att vi hade 6 månaders vinter, hur mycket dagsljus vi har på vintern och på sommaren. Han förklarade för de andra runt bordet, och de gjorde verkligen stora ögon. Vi måste verkligen vara exotiska i deras ögon.