Galet i Quito

Fredag kvàll i Quito, vi ungdomar gick och tog en pizza till middag och strosade sedan tillbaka mot vàrt hostel. Fyrverkerier! Vi knatade givetvis till torget dàr ett sprakande fyrverkeri gavs, fortsatt firande av Ecuador, nationaldag eller vad det nu àr. Stor scen med band som spelade hyllning till landet. Men ocksà ett antal mànniskor med facklor och nàgra banderoller. En motdemonstration, alla àr tydligen inte lika överens om landets förtäfflighet.

Vi tittar och lyssnar men drar oss undan när en hel radda poliser tâgar in med bestämda kliv. De gàr rakt mot demonstranterna. Vi hàller oss pà sidan, men Martin och Isabelle upptäcker nàgot udda pà scenen. Det är presidenten som sjunger med bandet!
Waow, han ser verkligen ut att trivas i rampljuset, med kavaj och en halsduk slängd runt halsen lagom slarvigt. Vi funderar över om nàgon av vàra statsöverhuvuden skulle kunna göra detsamma... Angela Merkel, kanske

Vi gàr vidare och hamnar pà nästa torg, nästa scen, d¨r en dansförestàllning ges. En man i övre medelàldern dansar framför oss och försoker bjuda upp Isabelle, 22 ar, blond, söt - men hon är inte intresserad. Han försöker dà övertyga Sejal, han har vänner som kan lära oss dansa. Nja, han fàr dansa vidare ensam.

Quito är annorlunda, trafiken galen, vackra hus runt stora torget där presidenten har sitt residens, riktigt vackra gamla hus, annars grà slitna hus.
Vârt hostel - en port att bli insläppt genom, vindlande trappor, smala och branta, receptionen högst upp d¨r ocksà bar o restaurang finns. öppet ut givetvis, med utsikt över staden.

Màste upplevas!