Juldagen

God fortsättning på julhelgen!
Juldagen i Canoa är varm och skön, vågorna rullar in liksom mängder av bilar med männískor som är lediga och vill spendera helgen på stranden. Ja, det blir ju inte överfullt ändå, stranden räcker definitivt till för alla!

Vågorna rullar in

När vi satt och väntade på lunchen - friterade räkor med ris och sallad - på en av de enkla strandrestaurangerna, passade jag på att studera de andra gästerna. De var definitivt annorlunda än de ecuadorianer jag sett tidigare. Dels var de betydligt rundare. De hade en lätt nedlåtande attityd gentemot serveringspersonalen, typ: "är det verkligen ingen sallad till?" En ung flicka, nånstans i tonåren hade lösögonfransar.

När vi gick tillbaka mot vårt hostel talade även de stora, nya bilarna sitt tydliga språk: det finns folk med mycket pengar i Ecuador, likväl som det finns de som är oerhört fattiga.

Det här monstret här hemma i Canoa

Men den här bilen på bilden, den har jag sett flera gånger den korta tid vi varit här, ett under att den håller ihop och faktiskt rullar framåt! Jag associerar till Kuba när jag ser sådana här gamla, gamla bilar.

Strand, fiskebåt, klippor...

Så här ser det ut, nu ska jag gå och ta ett eftermiddagdopp och kolla om det finns några som ger sig på att surfa idag. Det har tydligen varit lite för klena vågor för att det ska vara lönt att hyra bräda enligt de backpackers vi pratat med. Det är definitivt inget för min del, som inte gillar att duscha ens, jag skyller på en traumatisk upplevelse i barndomen och på att jag är född i ett jordtecken.